i kissed a girl

att vakna varje morgon klockan 07.30 i det lilla rummet med den fula gardinen och fort dra på sig idas raggsockor. sen tassa ut i köket och hitta miriam eller bashar (och få en kindnyp och ett kouchi kouchi you're so pretty) och göra kaffe och sen knacka på idas dörr och fråga om hon vill ha.

höra miriam skrika "tack för kaffet!" när hon springer ner för trapporna på väg till skolan. och strax därefter springa till tunnelbanan och kanske kanske hitta adam på manor house station. byta linje på king's cross och trängas med miljoner kostymklädda män som svettas. promenaden från tunnelbanan med samma låtlista som varje morgon, också det djupa andetaget innan jag sätter nyckeln i låset.

öppna dörren till hus nummer 7 och veta att idag kommer jag gråta och skratta och någonstans önska att det var mina barn. men däremellan också a fish who could wish, pettson, alfons, var bor du lilla råtta, äppellåten, gittan och gråvargarna, thomas the tank engine och till slut sjunga jeff buckley i minusgrader på promenad med alla tre pojkarna i vagnen. gå från bramfield road till clapham south i mörkret under stjärnorna och inte lyssna på någon musik, för allt hjärnan klarar är tystnad. sen tunnelbanan hem igen med veckans bok och innocent smoothie från tescos och äntligen vara hemma i vårt varma hus med trötta ögon och ett knä som gör ont. men ändå bli på bra humör när det luktar mat och någon skriker "hello" (nästan alltid ida, men ibland marta) från köket.

sen den efterlängtade helgen med ledig fredag, förhoppningsvis med ida och någon stadsdel med många affärer och mycket kaffe. men först smoothies och introtävlingar tills vi stupar. och sen hem och ibland clara på besök från brighton eller jag hos henne. speciellt den där allra första ölen vid clapham junction och de godaste pommesen jag någonsin ätit.

men också alla kvällar med andy på carluccio's och jag i gummistövlar efter en regnig dag på jobbet. museum där jag gått i timmar och samlat tålamod inför nästa jobbdag. de enorma mängderna whiskey i köket och att jag nästan aldrig lyckades träffa emma (och de få gångerna vi sågs söp hon mig under bordet). en kväll på passing clouds och en kväll på purple turtle och eftermiddagar på brick lane. det var kallt, det var regnigt och en gång snöade och sen blev det plötsligt vår. en helg på den engelska landsbygden och stå tre meter från 20 rådjur och hoppas att det aldrig ska bli måndag. det var london det.

jag kan väl få en sån där stor elefant som står där?

(kommentar ang. 30 september 2008) okej, så jag är tillbaka i min gamla stad på mina gamla gator med samma snygga, snälla och fula människor. men jag är inte samma och jag är inte gammal. jag har visserligen samma låtar på shuffle och jag springer fortfarande i pildammsparken när jag är förvirrad. och visst är "2000" ett ständigt återkommande uttryck. men tankarna är nya.