Både E och E har behandlat mig med den inte så originella tystnaden. Jag förväntas härmed förstå att intresse för mitt sällskap inte längre finnes.
Så jag kom att tänka på H. När känslorna är rätt, är vår relation den perfekta kärleksrelationen. Inga krav. Inga måsten. Inga regler. Alltid tillräckligt mycket bekräftelse. Aldrig för få komplimanger. Jag mår bra när jag är med H.
Kanske tänker ni nu på de gånger som ni fått torka de tårar som H varit ansvarig för. Och jag tänker inte påstå att han aldrig gjort mig ledsen. Men han har heller aldrig varit tyst.
