fri tolkning av annika norlin

Hej du, det va ju ett tag sen, 731 dagar, men vem räknar precis?
Och jag tänkte jag skulle höra av mig och säga att allt är fint.
Jag har träffat en massa andra, de har behandlat mig bra.
Jag går och nynnar hela tiden, och jag har klippt lugg och jag har förstått vad jag vill göra i livet och jag är inte längre arg.

Mia har fått barn, de klarar sig bra men hon är mycket tröttare nu.
Katten har blivit gammal, men det antar jag att din också blivit.
Jag lärde mig om postkonstruktivismen, jag fick tid över när du försvann.

Jag är inte längre arg.
Jag är inte längre arg.
Kan du fortfarande läsa mig?
Jag brukade skrika och gråta och spy.
Men det fanns dagar, jag minns dem än.
De bästa någonsin.
Jag är inte längre arg.

Jag såg José González, jag önskar det gjort mindre ont, jag gick inte dit ensam.
Henrik sa att ni firat nyår ihop, han sa att allt var som vanligt och du hade ny frisyr.
Han berättade en hemlighet.
Och jag, jag nynnar mycket men jag sjunger knappt längre.

Och jag är inte längre arg.
Jag är inte längre trött.
Jag önskar inte längre att vi aldrig hade mötts.