jag tyckte hon sa lönnlöv när hon reste sig för att gå jag kommer aldrig att förstå

jag gillar att jag tänker allt i bilder, jag tycker om att inte kunna pricka in en siffra på en skala för att förklara hur jag mår, en charmig egenskap som gör mitt känsloliv lite mer underhållande. som alltid finns det russin i kakan (russin i bakverk är det äckligaste jag vet). jag tycker inte om att jag alltid ser framtiden i bilder. jag hade en sådan bild av hur vi skulle göra. och jag tänkte att vi aldrig skulle kunna leva upp till den och att det skulle vara den perfekta ursäkten (för mig själv) att trycka ctrl alt del, avsluta processen i mig och sedan fortsätta som vanligt. men allt var som på bilden i mitt huvud och nu måste jag istället göra det jag är som mest rädd för.