Det är flera år sen jag åkte till Bjuv med så lite ångest som nu. Att mormor inte lever längre är en jättesorglig grej att tänka på. Men det ger mig inte ångest. Och jag kommer alltid välja ledsen framför ångest. Jag tror att jag kommer kunna sova en hel natt i huset den här gången.
Också ville jag skriva något om hur känslan av att någon jag känner tar min hand på ett dansgolv alltid kommer att slå känslan av att vakna till ett ansikte utan namn.
1 kommentar:
Fina Lina. Det var fint att se dig igår.
Skicka en kommentar